En av 1900-talets största novellister i Sverige. Karin Boye har en psykologisk skärpa utöver det vanliga. Hon var 22 år när hon debuterade med diktsamlingen Moln. Hennes första novellsamling gav hon ut som 34-åring. När hon var 40 år gavs Kallocain ut, hennes mest uppmärksammade bok. Hälften av den här samlingens noveller gavs ut efter hennes plötsliga död. Här har de samlats igen och boyekännaren Barbro Gustafsson Rosenqvist har skrivit förordet till de 22 novellerna.
Novellerna handlar om kvinnans frigörelse, förälskelser, självständighet, sökande efter sexuell identitet, men också om skillsmässor, ensamhet och mobbning. Ibland finns det annalkande väldskriget i bakgrunden, ibland svartsjukan eller självmordet. Några av titlarna är: Söderrivet brev, Snäckorna, Spöktimme och Spårvagnen och paradiset. Det är en resa till människors hemligheter, inpå snäckors sorl.
"Själv tycker jag att hon lyckas förvånansvärt ofta och jag är övertygad om att schablonbilden av novellerna som enbart brödskriveriskräp snarast borde av-livas - inte bara för att den inte stämmer, utan också för att den hindrar en fullständig läsning och bedömning av författarskapet. Paulina Helgeson, Sydsvenska Dagbladet
"Boye låter ofta sina gestalter diskutera konstens villkor och innebörd. I människors möten och dialoger synliggörs djupgående konflikter, som hindrar gemsnskap. Berättarstilen är utförlig och samtidigt intensiv. Novellerna andas en annan och långsammare livsstil än vår ... Utförligt förord ger bakgrundsmaterial."
Monika Ahlberg, Btj
I Karin Boyes prosakonst, och kanske särskilt i hennes omfattande produktion av noveller, märks en djup psykologisk insikt och frätande humor ... De vill kärlek, men snubblar på sina egna utsträckta händer. ... Och ja, läsning anmodas. För allt för brinnande livet."
Hanna Hallgren, Aftonbladet
